Liggandes på båren i den svenska våren med såren som öppnas med ett blödande öga och den sista tåren, så föga mitt hjärta fortfarande glöda, sorgens berg fortfarande höga.
Tintin, Dupont och Dupond, Dom Tre Musketörerna och James Bond, Tv-spelskväll med grabbarnagrus, en lus viskandes tyst i ett kärleksrus.
Men hon kom, hon fick, hon tog, hon gick. Sjungandes ensam i singstars mick.
De va sista gången jag såg hennes djupa blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar