Nu sitter jag här tömd på alla känslor. Tiden valde sin väg och jag hängde inte med. De är kanske så de går när en orkan möter en stilla ström. Tomma ord gjorde mig blind för verkligheten och jag såg bara utopin som sväva högre än högst. Du såra, du svek, du ljög och jag blev vek. Du gjorde mig så fruktansvärt illa att jag tappade tron på kärlek helt, jag saknar ord för hur ont de gjorde. Den smärtan du gav mig ska inte behöva existera i denna värld. Jag var allt i världen för dig och inget alls. Jag såg de men de var som i en film. De var inte på riktigt. Jag var rädd att ta steget från det första och ut i nästa. En gång älskade jag dig som dom gör i böckerna, du var mitt syre min puls mitt liv, du var min trygghet, du var min tid och min tanke. Nu är allt borta och mina känslor slängde du bort i steget när du sprang, bort bort bort. Vi var inte menade, tiden var inte rätt men de var mitt. Jag var vi. Nu är jag, jag. Och jag vet inte vem jag är! Vad ska jag göra, hur ska jag känna, vad ska jag känna, vad ska du göra, vem blir jag, vem blir du, vad blir vi? Jag saknar dig men jag vill inte se dig igen för än du gör dig av med all ilska och sorg du bär inom dig. Du måste öppna ögonen och älska dig själv innan du kan älska någon annan.
Snälla ta tag i ditt liv. Du lever bara EN gång, kanske två men varför chansa?
Till min lilla nyponros!
PS: Jag älskar fortfarande den du kan vara!
söndag 26 december 2010
fredag 26 november 2010
Jag lovar och svär!
De här är ganska svårt att förklara, måste bara säga de är svårt att försvara.
Du vänder och vrider, du stupar och skriker, ställ dig upp de här ska du klara.
Benen bär jag lovar och svär. Kinderna dränks i tårarnas begär.
Du springer, du springer, du ramlar och svär.
Ställd dig upp du ska klara de här.
Jagad av sorg och fobi, jag lovar och svär vi ska ta oss förbi.
"Du svage man som släpat mig hit, jag ska klara mig tack vare mitt slit"
Dina lögner och svek som lurat mig hit.
"Jag ska slita dig i stycken din fega skit"
Du ska ta dig fri, jag lovar och svär, ta dig fri från slag och misär!
Du slipar ditt svärd, lutar ut, tittar ut till din nya värld!
Jag lovar och svär!
Du vänder och vrider, du stupar och skriker, ställ dig upp de här ska du klara.
Benen bär jag lovar och svär. Kinderna dränks i tårarnas begär.
Du springer, du springer, du ramlar och svär.
Ställd dig upp du ska klara de här.
Jagad av sorg och fobi, jag lovar och svär vi ska ta oss förbi.
"Du svage man som släpat mig hit, jag ska klara mig tack vare mitt slit"
Dina lögner och svek som lurat mig hit.
"Jag ska slita dig i stycken din fega skit"
Du ska ta dig fri, jag lovar och svär, ta dig fri från slag och misär!
Du slipar ditt svärd, lutar ut, tittar ut till din nya värld!
Jag lovar och svär!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)